Intervju: Att lyssna på unga är ingen tom gest – det är vår skyldighet

Vi träffar Jonatan Saldner från Erikshjälpen, för ett samtal om barns rättigheter, civilsamhällets roll och varför ungas engagemang är helt avgörande för en hållbar samhällsutveckling. Trots att barnkonventionen är lag i Sverige saknas ungas perspektiv ofta i beslut som direkt påverkar deras liv. Under Almedalsveckan 2025 tar Jonatan och Erikshjälpens program Framtidsverkstaden med sig fyra unga röster till Visby. Inte för att symbolisera framtiden, utan för att påverka samtalen här och nu.

Bakom Erikshjälpens verksamhet finns en övertygelse om att barn inte bara är framtiden, utan de är viktiga förändringsaktörer redan idag. I Framtidsverkstaden, som finns på sex orter i Sverige, arbetar organisationen med att stärka självkänslan hos barn och unga, för att rusta dem inför att ta plats i familjen, i bostadsområdet och i samhället. Målet är att ge dem verktyg att påverka frågor som är viktiga för just dem och få dem att se sig själva som ledare, både i sina egna liv och som en del i samhället, säger Jonatan.

– Vi vill ge unga möjligheten att känna att deras erfarenheter och åsikter spelar roll. Att de inte bara blir hörda utan faktiskt blir lyssnade på. Det är först då vi på riktigt kan prata om delaktighet och hållbar samhällsutveckling. Det grundar sig i barns rättigheter, att lyssna på barn är inte bara fint, utan en skyldighet.

Förändring börjar där vi står

Jonatan är tillförordnad programchef för Erikshjälpens nationella arbete. Utöver det rättighetsbaserade arbetet med barn och unga driver Erikshjälpen också en av Sveriges största second hand-kedjor – med butiker på över 50 orter. Second hand-verksamheten är inte bara ett sätt att främja hållbar konsumtion, utan också en plattform för socialt entreprenörskap, praktikplatser, lokalt engagemang och finansiering av det bredare barnrättsarbetet. Det är en viktig påminnelse om att förändring ofta börjar där vi står. Jonatan fortsätter:

– Våra absolut största samhällsutmaningar påverkar barn på olika sätt. Så Framtidsverkstaden utgår ifrån barnrättsperspektivet men det är också ett hållbarhetsperspektiv, vi måste säkerställa att alla är en del av lösningen. Om vi inte bjuder in på ett meningsfullt sätt så minskar förutsättningarna att de är med i lösningarna.

Erikshjälpen under Almedalsveckan

På plats i Visby vecka 26 lyfter Erikshjälpen frågor om barns jämlika uppväxtvillkor, ungas rätt till inflytande och civilsamhällets roll som demokratisk kraft. De ungdomar som följer med till Visby har alla varit engagerade i sina lokalsamhällen och bidragit till konkret förändring. Jonatan och ledarna på Framtidsverkstaden ser ofta att det händer saker när det finns utrymme för unga att engagera sig och påverka på riktigt.

– Vi har nu tagit med oss ungdomar till Almedalsveckan i några år. Deras medverkan skapar en hel annan dynamik i samtalen, utöver de viktiga insikter ungdomar kommer med som höjer kvaliteten på samtalet. Övriga medverkande skärper sig också, det stärker programpunkterna där man har en större bredd på medverkande.

Den största vinsten

Det engagemanget märks också i vardagen. Inför den här intervjun skickade vi med några frågor till dem det faktiskt gäller, det vill säga ungdomar. På en träff med drop-in-basket i Uppsala inom Framtidsfabriken blev diskussionen livlig kring frågan ”Vad tror du största vinsten med att unga kommer till tals är? Vad händer annars?”

Michel, 15 år, skickar med en hälsning till dig som läsare:

– Den största vinsten är att vi verkligen hörs. Att vi faktiskt får en förändring anpassad till unga. Inte vad vuxna tror behövs.

Inte en för alla – om representativitet

För att deltagandet under Almedalsveckan ska bli meningsfullt sker förberedelserna tillsammans. Inför Almedalsveckan workshoppar ungdomarna med sina grupper, diskuterar vilka frågor de vill lyfta och hur de kan känna sig trygga i att prata från sitt eget perspektiv – utan att behöva bära hela generationens röst.

– Det är en orimlig förväntan att en ung person ska representera "alla ungdomar". Det är inte så vi arbetar. Varje berättelse räknas, och det är vårt ansvar som vuxenvärld att skapa utrymme där unga känner att deras erfarenheter har ett värde i sig själva. Att lyssna på unga är inte en symbolhandling, det är ett aktivt val att ta dem på allvar.

Att våga ge och ta ansvar

När Jonatan själv tänker tillbaka på var hans engagemang startade, landar han i de första föreningsuppdragen och ledarrollerna inom kyrkan. Det var där han för första gången upplevde hur det känns att få förtroende, och att få växa i det.

– Jag blev tidigt en del av miljöer där det finns en systematik att hitta och se ledarpotential i varje person. Vi som var ungdomar där fick ansvar, även när det inte alltid var självklart.

Det skapade något i Jonatan, en tro på att han kunde påverka. Det är just den kraften han nu vill ge vidare.

– Det jag brinner för är att skapa förutsättningar för att vi ska se ledarpotentialen hos våra deltagare. Att rusta dem att se sig själva som ledare, i sitt eget liv, men även för andra för att kunna mobilisera sig.

Här rundar vi av intervjun och konstaterar att oavsett vilken ålder du som läsare är just nu, har vi alla varit yngre. Nu är det vår skyldighet att ge de som är yngre idag det vi själva fick eller hade behövt då – tid, förtroende och en röst som räknas.